Det kommer inte funka länge till, detta håller inte längre. Något håller på att gå sönder totalt. Trots att vi bor under samma tak och trots att vi är så nära släkt är vi så himla olika du och jag.
Jag är inte den som är rädd att säga vad jag tycker och jag är inte den som är rädd att ta konflikter.
Du har inte heller svårt för att säga vad du tycker, men konflikter däremot är sånt du gärna undviker.
Blir saker verkligen bättre av att bara gå därifrån? Är det inte bättre att ta en diskussion och acceptera att vi faktiskt tycker olika om ganska många saker här i livet?

Du ser mina brister men verkar inte vara medveten om dina egna. Har jag rätt? Det finns ingen som är perfekt. Nästan varje dag får jag höra att jag är dum, att jag inte är välkommen här hemma längre eller att du ska sluta ställa upp för mig. Jag orkar inte ta mer skit nu, jag är så jävla trött på det här och vill ha ett avslut på det hela.
Och "utåt sett" ska det se ut som att vi inte har några som helst problem i våran relation, men det är precis tvärtom. Orkar du hålla uppe fasaden länge till?

Trots att vi bor under samma tak känner vi knappt varandra. Visst, vi vet vilket humör osv vi har men helt ärligt vet du nästan ingenting om mig och helt ärligt vet jag knappt något om dig heller. Frågar jag någonting vill du bara veta varför jag vill veta det. Berättar jag någonting lyssnar du inte på vad jag har att säga, oftast inte. Det mesta är bara ytligt, men det kanske är så en relation med sin pappa ska se ut? När jag kollar på hur andra har det verkar de stå mycket närmre sina pappor och i vissa fall står de nära båda sina föräldrar.

Jag är otroligt glad att jag har min mamma, hon är guld värd som finns där hela tiden! Dock får hon ta mycket skit från mig vilket jag har dåligt samvete över. Det är liksom som att jag tar ut hela problemet med pappa på henne istället. Det har bara blivit så och det är inget jag är stolt över direkt...

Jag försöker dagligen komma på var det har gått snett men det är svårt. Vissa minnen jag har från barndomen påminner om hur saker och ting är idag, så det gick nog snett från första början.
Ibland tänker jag att jag skulle vilja försöka "laga" det hela, men frågan är om det ens är värt det?