Ångesten har varit hög idag. Riktig hög faktiskt. När jag satt på bussen imorse trodde jag att jag skulle få en ångestattack och bryta ihop totalt. Men på något sätt lyckades jag undvika det, vet bara inte hur..

Skolan var ganska ovärd idag. Kom dit, gjorde prov, fick reda på förra provets resultat (jag klarade mig) och sedan hade vi håltimma i tre timmar. Passade på att åka hem ett tag, såg ett avsnitt av Äkta Människor, käkade och sen skjutsade pappa tillbaka mig till skolan. Väl där var det tänkt att vi skulle se en film MEN vi hade ingen tillgång till högtalare, segt! Joakim, vår lärare, beklagade sig och hade med sig popcorn till oss.
"ät upp popcornen och sen får ni sluta".

Efter skolan tog jag bussen in till stan och träffade min fina Emelie.
Jag behövde verkligen träffa henne idag, så det kändes riktigt bra :).
Vi gick runt på stan ett tag och sen satte vi oss på en bänk vid kanalen och pratade om allt & inget!♥

Oroliga tankar snurrar i mitt huvud om och om igen och nu är jag trött på detta.
Jag förstår fortfarande inte hur folk kan bete sig så omoget. Trots att jag vet att jag inte har gjort något större fel får de mig att känna mig misslyckad och svag.
Jag orkar inte gå omkring och låtsas att allt är okej.
Jag orkar inte hålla uppe fasaden längre. Samtidigt är jag jävligt rädd för att visa mig svag.

Jag ogillar att jag har svårt att släppa taget om en viss person - jag vet att vi är och alltid kommer att vara vänner, men mina känslor för honom är fortfarande väldigt starka.
På något sätt måste jag försöka få bort mina känslor för honom men det är inte det lättaste.
Enda sättet är nog att hitta någon som respekterar och älskar mig för den jag är och som kan få mig att känna mig lugn & trygg, för det behöver jag verkligen.. Och närhet!