vaknade med världens ångest imorse och det blev bara värre & värre!
tänkte att om jag väntar & tar 8:15 bussen istället så kanske ångesten har gått över, men nej.
så jag ringde till min praktikplats och sjukanmälde mig och det var verkligen en lättnad att höra både Jan (lärare) och Ullas (min handledare) röst, för jag förklarade som det var och de förstod mig.
dock har jag ångest för att jag stannade hemma! "/ menmen det går nog över snart... Hoppas jag!
mamma & pappa får absolut inte veta att jag är hemma idag, för i så fall blir det ingen spelning ikväll :/.
men jag har planerat att åka ner till stan om ett tag & gå runt där, få lite egentid (vilket jag känner att jag verkligen behöver just nu) och ta bussen hem vid kvart över fyra så att inget verkar misstänksamt...
& om dom undrar varför jag är hemma så tidigt så säger jag bara till dem att jag fick sluta tidigare.
Vafan ska jag annars säga?! jag vet det är bättre att vara ärlig, men de skulle inte förstå om jag sa som det var, de skulle bara bli arga då,  det är jag säker på.. :/