Jag är medveten om att uppdateringen inte är den bästa just nu men grejen är att jag knappt sitter vid datorn längre. Kollar facebook dagligen men det är det enda. Orkar inte med alla andra hemsidor just nu.

Ska försöka ta tag i bloggandet snart igen för har en del nytagna bilder jag vill visa er.

 

Hoppas allt är fint med er så hörs vi när vi hörs!

Det kanske blir imorgon, om en månad, om ett år - jag vet inte när.

Han har fortfarande inte svarat mig, allt jag gör är att väntar på svar. Vill bara veta varför, så att jag kan gå vidare någon gång. Har fått så gulliga och värmande kommentarer på fb och det betyder så mycket att folk faktiskt bryr sig om mig. Folk säger att det är han som går miste om något och inte jag, vilket säkert stämmer. Just nu vet jag ingenting. Vet bara att jag saknar honom otroligt mycket och behöver träffa honom snart så jag får svar på de frågor jag går och undrar över...

Igår var verkligen inte min dag. Idag känns det lite bättre men jag mår fortfarande inte bra.
Har ångest över att jag ätit så mycket idag (egentligen är det inte mycket alls men just nu känns det så).
Har inte varit ute på hela dagen, bara suttit inne i mitt rum. Har pluggat och sovit för att få tankarna på annat, men det är inte lätt.
Åker hem till Trollhättan imorgon efter skolan och det ska bli asskönt! Ska gosa massa med mina djur.
Bror kommer hem på Fredag. Mormor, morfar och Marika kommer också på Fredag.
Och mamma, älskade mamma, sa att hon ska ta hand om mig när jag kommer hem.
Ska verkligen ta till vara på denna helgen, försöka att kontrollera mina känslor och inte tänka så mycket och så måste jag plugga inför tentan jag har nästa vecka.
Men som sagt, behöver verkligen komma hem och känna mig trygg nu.

Det är verkligen inte min dag idag! Den lilla stoltheten som fanns i mig har försvunnit nu. Trodde inte att jag skulle klara av skolan, trodde inte att jag skulle klara av att vara ute bland folk, men kände någon slags stolthet som inte nu finns kvar. Känner mig äcklig. Känner mig värdelös. Känner mig patetisk.
Det är inte konstigt att han väljer henne före mig. Jag är sjukt patetisk och det är något fel på mig.
Jag förtjänar inte att han ska tycka om mig, det gör jag verkligen inte. Hatar att han alltid ska få mig att må så här dåligt.Hatarhatarhatar det.
Vill inte äta. Vill inte vara ute bland folk. Vill inte visa mig ledsen. Vill bara isolera mig från omvärlden ett bra tag och gråta. Gråta och sova i massor. Kanske borde sova nu, så jag slipper alla tankar. Vet inte vad det är som håller på att hända, men självklart ska det hända något dåligt när allt är som sämst.
Fan vad jag hatar mitt liv och mig själv just nu..

Först vill jag bara tacka för era fina kommentarer. Ni är verkligen bäst!

 

Mådde verkligen dåligt inatt och mår fortfarande inte helt 100 men det hjälper att skriva av sig och tur är väl det.Har inte varit i skolan idag på grund av mitt mående. En klasskompis kom hit och vi skulle skriva till vårat projektarbete, men det blev inte så mycket gjort. Mötte henne vid Stora Torg och när jag gick kändes det konstigt i hela kroppen. Var helt borta och det var riktigt obehagligt. Vet inte vad det berodde på men kan vara att jag inte hade ätit och druckit så bra innan. Har ingen vidare aptit idag. Det enda jag har ätit är ett paket nudlar och nu gjorde jag i ordning en termos med varma koppen. Det är inte mycket och det är inte bra att äta så lite, men vad ska man göra ? Tror att det är på tiden att jag kollar upp mitt mående hos någon läkare, kurator eller psykolog, för jag orkar inte må som jag gör länge till. Skulle behöva någon typ av medicin också, antingen antidepressiva eller ångestdämpande, men enligt min förra psykolog eller vem det nu var som sa det är jag inte "tillräckligt deprimerad" för att få mediciner - hur man nu inte kan vara det ?

Har världens ångest nu och massa oroliga tankar så måste skriva av mig.

 

Allting har gått så fort det senaste. Skolan, flytten, ja det mesta faktiskt. Vet inte om jag trivs med situationen eller inte. Sedan jag insåg hur illa det har varit har allt varit ett rent helvete, jag har gått under totalt.
Och alla de andra saker som hänt har inte gjort saken lättare precis.
Jag går sönder mer och mer för varje dag som går. Trodde att en nystart skulle få mig att må mycket bättre men jag hade visst fel. Vet inte om jag någonsin kommer bli lycklig igen. Förtjänar inte ens att vara "lycklig". Varje gång något bra är påväg att hända förstör jag det alltid. Är det inte de oroliga tankarna som gör det, ja då är det mina känslor. Jag tänker och känner alldeles för mycket. Trodde jag var på "rätt väg" men nu känns det som att jag är nere på botten igen. Så långt ner man kan komma. Orkar inte springa runt och låtsas att allt är okej längre, för det är det inte och jag vill bara bort härifrån.

 

Jag har länge haft de tankarna men vet inte om jag är beredd. Vet inte vilket sätt som är bäst, går fortast och dessutom vill jag inte att mina nära och kära ska må dåligt på grund av en sådan sak. Har själv förlorat en vän på det sättet och det vill jag inte vara med om igen. Och vill inte heller att de jag känner ska vara med om det för det är hemskt, riktigt hemskt.

 

Jag hatar när man är ute på krogen och någon säger  "gud vad tråkig du är som dricker så lite". Jaha ? Då får jag väl vara tråkig då. Och att jag är "tråkig" beror på att jag kanske inte har samma förhållande som dem till alkoholen, jag kanske ser det på ett annat sätt. Jag behöver inte alkohol för att må bra, jag klarar mig fint utan. Är dock livrädd att jag också kommer hamna där och gå sönder ännu mer. Ska göra allt jag kan för att inte göra det! Vill aldrig hamna där. Aldrig, aldrig, aldrig.

 

Jag måste försöka fokusera på de saker som faktiskt får mig att må bra, istället för det jobbiga. Men det är inte alltid så lätt. I fortsättningen ska jag känna efter en gång för mycket än en gång för lite hur jag själv mår. Låter kanske egoistiskt men nu måste jag börja tänka på mitt egna mående och mitt egna liv istället för att tänka på hur alla andra har det. Kommer förstås fortsätta att finnas där för de jag bryr mig om och som behöver mig. 

Till sist vill jag bara säga att jag är oerhört tacksam över att jag har folk som bryr sig om mig och ställer upp för mig, det är de som får mig att kämpa på och utan dem hade jag inte suttit här idag.

 

500kr fattigare och snart en tatuering rkare!

Den 15 November sitter den äntligen på plats. Tror det kommer bli superfint :).

Har varit väldigt trött hela veckan vilket har gjort att jag inte kommit upp riktigt i tid. Vet inte vad tröttheten beror på men ser fram emot helgen så jag kan sova hur länge jag vill.
På tal om helgen så kommer det bli min första helg i Halmstad - då jag är själv. Anne-Sophie var ju här för någon vecka sedan men det räknas inte riktigt. Kommer kännas konstigt att spendera helgen här nere då jag är van att vara i Trollhättan - men samtidigt måste jag vänja mig.

 

Är rätt stolt över mig själv nu. Körde nämligen 5km på löpbandet idag. Vanligtvis brukar jag bara köra 4km men idag ökade jag och det tänker jag fortsätta med. Ska nog träna imorgon efter skolan också och även då köra 5km. Mår så bra av att träna så ska börja träna oftare. I alla fall när jag inte har så mycket i skolan.

 

Just nu är det rätt mycket i skolan. Ligger efter i ett ämne och har ett litet projektarbete att jobba med och tenta om ca 2 veckor så i helgen ska jag plugga massor!

 

Nu ska jag kolla färdigt filmen jag började se på förut och efter det ska jag sova. Imorgon har jag föreläsning och sen ska jag handla och göra lite andra ärenden.

 

 

 

Om exakt en månad får jag äntligen se Markus Krunegård igen. Fick två biljetter av mor, far och bror på mitt lite försenade kalas i Lördags. Glad tjej är glad.  Längtar. Längtar. Längtar. Längtar. Längtar. Längtar. Längtar.

Försov mig imorse och missade dagens enda föreläsning. Har sovit sjukt länge inatt och är fortfarande trött & har huvudvärk. Huvudvärken beror på att jag sovit så länge utan att dricka vatten - alltså vätskebrist.

 

Det som är lite skumt är att när jag vet att jag måste upp en viss tid, då har jag oftast inga problem med att komma upp. Men när jag vet att jag inte ska göra något - inte har någon föreläsning eller så - då kan jag sova hur länge som helst.

 

Min dygnsrytm är inte den bästa just nu och jag måste ändra på den.

Därför undrar jag om ni har några tips på hur man gör för att ändra sin dygnsrytm ?

Har äntligen bestämt vilket typsnitt min tatuering ska ha, eller ja nästan i alla fall. Har lite beslutsångest men ska tänka mer på saken under helgen och förhoppningsvis kommer jag fram till vilken jag vill ha.
Min mor tyckte den första, men jag vet inte riktigt, vad tycker ni ? :)

denna ?

Ska upp om 7 timmar så borde egentligen sova nu, men har inte försökt än.

 

Börjar få lite rutiner i vardagen igen och det känns super! :)

Mina dagar består av skola, plugg, vuxengrejer och träning och jag känner redan nu att jag sakta men säkert börjar må lite bättre. Det lär ta tid för mig att må "helt" bra igen efter det jag gått igenom men jag ska låta det ta den tid det tar. En nystart var det som behövdes i alla fall.

 

Imorgon (idag, tekninskt sätt) blir det en lång dag i skolan.

Har föreläsning mellan 10-12, rast och sen seminarium mellan 13-17 och när skolan är slut tar jag tåget hem till Trollhättan och spenderar helgen där.

 

Fyllde ju år för en vecka sedan men det har inte blivit mycket firande alls, så i helgen blir det kalas för släkten och kanske utgång :).

 

Nu ska jag försöka sova.

Godnatt mina fina läsare!