Har ni någon gång tyckt att väckarklockan ringer alldeles för tidigt på morgonen?
När drömmen man drömmer är som mest spännande eller när sängen är som varmast.
Väckarklockan ringer & förstör allt. Man får inte veta hur drömmen slutar, fast man så gärna vill.
Man kan heller inte ligga kvar i sängen för då missar man allt som händer, skolan osv.
När man har sovmorgon tror man att det ska vara annorlunda, att man äntligen kan sova länge & visst det kan man ju, men när man sover som bäst, drömmer en underbar dröm eller tycker att sängen är som skönast så ringer självklart väckarklockan & man måste gå upp.
En dag till är förstörd, eller ja, snarare en dröm till som är förstörd. Man får aldrig veta hur drömmen slutar. 
Det kan till exempel vara en dröm om killen/tjejen man gillar, man kanske ska gå på dejt eller göra något annat med personen och klockan ringer & där var den drömmen borta. Så typiskt. "/ 
Någon mer som har tänkt på detta? Oftast är det ju så på morgonen. Man känner bara för att ligga kvar i sängen hela dagen, samtidigt som man vet att man absolut inte kan göra det!